Batikhistorik

Ett mönster som andas backpacking, hippies och festival, eller ett urgammalt, traditionellt hantverk? Både och faktiskt! Och nu har batiken dessutom hittat in i modets finrum.


Den här texten har tidigare publicerats i Damernas Värld nr 5 2019. Om du vill läsa fler av mina publicerade texter finns de i min portfolio.


Det kanske började med Beyoncé. När hon semestrade med maken Jay-Z i Lake Como i Italien förra sommaren och syntes på bilder över hela världen, lycklig, svinsnygg – och iklädd en orangerosamönstrad batikminiklänning. Eller kom det med 90-talstrenden, nostalgiska tights och sportkläder med stora loggor som plötsligt saknade sin älskade tie dye-tröja? Hur som helst är ett av världens mest hånade, semesterstämplade och hippiedoftande mönster tillbaka: Batik. Prada, Stella McCartney, Proenza Schouler, R13 och Ganni visade alla olika varianter av trenden på catwalken inför vårsäsongen och allt från batikfärgade jeanstyger till glamourösa festklänningar och klassiska surfar-t-shirts levererades en masse.

För många förknippas batik med 1960-talets hippierörelse, då mönstret blev en del i protesten mot etablissemanget. Det var enkelt att göra själv – genom att knyta vaxade snören på ett tyg och sedan färga det, för att sedan lämna tyget under snöret ofärgat eller ta loss snöret och färga igen, och skapa ett mönster med olika nyanser (därav engelska namnet tie dye – knytfärgning). Och så långt från byråkratvärldens kostymer som en politiskt aktiv ungdom kunde komma, samtidigt som varje hemmafärgat plagg blev helt unikt.

R13:s grundare Chris Leba berättar för Harper’s Bazaar att han tror att politik kan ha påverkat trenden även nu.

– I Trump-eran, när högerpolitiken är så högljudd, tror jag att batik kan ses som en fredlig protest. På 60-talet hade vi Nixon i Vita Huset och studenter som protesterade mot den konservativa högern. Nu har vi Trump i Vita Huset och kvinnor, invandrare och HBTQ-personer som kämpar för sina rättigheter.

Men även om både 1960-talet och 1990-talet var storhetstider för batik har tekniken att färga mönster genom att täcka delar av ett tyg funnits betydligt längre än så. Man har hittat mumier invirade i batikmönstrat tyg i Egypten, och i Kina, Japan och Indien tros tekniken ha använts från runt år 600 efter Kristus.

Det land som är mest känt för sin batik är Indonesien. Där är mönstret och hantverket upphöjt till en helt annan status och batiktyger används från det att bebisar är riktigt små – speciella mönster sägs bringa lycka till barnet – till begravningar, då döda sveps i batikfärgade tyger. Den indonesiska batikkulturen har till och med hamnat på Unescos lista över mänsklighetens immateriella kulturarv (där Sverige har fått med traditioner som smörgåsbord och dans runt midsommarstången).

Den indonesiska batiken är väldigt precis och detaljerade mönster skapas med hjälp av hett vax som droppas på tygerna innan de färgas. Nu är vi förstås många mil från de urblekta semestertröjorna från 2000-talets backpackingresor – fast kanske ändå inte, eftersom det troligtvis är precis samma tradition som spridit sig från skickliga indonesiska hantverkare till marknadsförsäljningen av fabriksmönstrade plagg riktade till semestrande européer i Asien.

Och när Prada, DIY-trenden och vår stora återbrukslängtan (batikplagg från 90-talet är fortfarande enkelt villebråd i second hand-butiker) säger samma sak är det faktiskt bara att lyssna: Batik. Is. Back.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp